Där går vi städse, längs stakad väg

med våra sinnen stängda.

Med skygga ögon ser vi dikesren

ser vi över kan himlen rämna.

Där lever blommor vackert och vilt

där sjunger fåglar löften

där grönskar gräset om natten är stillt

alls ingen som höjer rösten.

Där kräver ingen att visad väg

skall gås till sista dagen

ack, jag önskar jag vore där

bland alla rosor i hagen.

När vi vandrat tre fjärdingsväg

och våra sinnen mattas

är det enkelt att hitta skäl

till att något innerst fattas.

Kan va´ en blomma vacker och vild

och sjungande fåglars löften

grönskande gräs en natt som är still

och ingen som höjer rösten.

Där går jag städse längs stakad väg

och undrar – vad kan hända?

Om jag vågar och kliver av

är det försent att vända?